Några lustiga och märkliga inslag i KFUM Blackebergs tidiga historia

1. Spel på gräsplan
1963 så började föreningen förlägga en sommarvecka till idylliska Bergslagsgården i närheten av Hällefors. I början var det enbart spel i direkt anslutning till en av förläggningsbygg-naderna på en gräsplan. Korgarna fick vi dessutom fixa till själva och det var dessutom mycket jämlikt så att träningarna bedrevs samtidigt med tjejer och killar. Förutom basket träningen så sprangs det såväl runt intilliggande sjön som i slalombacken.

Efter några år tillkom en tennisplan som naturligtvis fick korgar direkt så att teknikträningen kunde utövas där och basketen blev mer reell. Kort därefter började vi träna inomhus i en lada som fått masonitgolv som dock funkade bäst för 2-2 matcher.

Efter några år växte kraven så slutligen insåg ledningen att man måste börja använda en riktig sporthall för träningar. Så kosan ställdes in till den stora staden Hällefors när det gällde själva basketträningen.

Det fanns en del att göra på Bergslagsgården när det inte var basket. Paddla kanot var ett omtyckt nöje och det var rena man-mot-man kamp mitt ute på sjön rätt ofta. Sänka motståndaren kunde ta ett tag men jublet bröt ut när någon fick smaka på insjövattnet under sin egen kanot. Att leta efter bävrar längre bort från gården gav sällan resultat men upplevdes som exotiskt av oss storstadsungdomar. Maten var f ö alltid helt superb och riklig vilket naturligtvis passade oss mycket bra.

2. Blackebergs logga
En del har frågat hur loggan egentligen kom till. Svaret är ett en av spelarna i en tidig årgång av Harlem Grasshoppers, Ove Persson ritade den!

3. Kändisar i föreningen
Så värst många riktiga kändisar har väl passerat genom åren. En av de mera kända är – eller var för han har gått bort nu – Bruno Wintzell. Bruno var ju lite av popidol med en del hits på meritlistan. Bruno var inte med någon längre tid.

En annan är en av Olof Palmes söner som spelade en tid i sin ungdom med i ett av pojklagen.

Bland basketkändisarna märks kanske främst Anders Grönlund som är Sveriges kanske mest kände och meriterade spelare genom tiderna. ”Grönis” var som ende svensk på sin tid uttagen till en uppvisningsmatch bland andra topplirare i Europa – något som var helt otroligt då och svårt att hitta något liknande idag

Vidare märks Kjell Rannelid som avslutade sin långa och framgångsrika karriär hos oss i Blackeberg. Även den omtalade Egon Håkansson var spelare i Blackeberg innan han drog vidare till Alvik. Erik Bremer och en del andra bildade Alvik av det som i stort sett var Blackebergs juniorlag (1956) – men det var utan Egons hjälp.

4. Uppvisning på Millesgården, Lidingö
Riktigt varför det togs fram korgar (med en klase knattar som motvikter för att få korgarna att stå kvar) är något höljt i dunkel. Troligen var det ett KFUM möte där olika aktiviteter inom rörelsen skulle visas upp.

I alla fall fick spelarna ta det lite lugnt i ”matchen”. Att spela på s k Ölandsstenar är nog inget som någon coach skulle tillåta idag!

5. Hemmamatcher i ”Skrapan”
Under 1960-talet så förlades en del matcher för herrarna och damerna i en till ”Skrapan” (Höghuset) nära t-banan i Alvik liggande hall (Västerledhallen). Hallen liksom ”Skrapan” själv invigdes i början av detta decennium och hade en enorm läktarkapacitet (cirka 20 personer).

Planen har fullgoda mått men det var knapert med utrymme för spelarbänkar och sekretariat.
Hallen funkar fortfarande än även om det inte förläggs några riktiga seriematcher där sedan många, många år.

6. Före Vällingbyhallens tid
Många matcher har herrarna och damerna spelat i Blackebergshallen innan Vällingbyhallen blev klar i början av 70-talet. Blackebergshallen blev klar 1965 på hösten – det vet skrivaren av dessa rader som precis slutade i Blackeberg när den äntligen stod klar..

Men innan den var klar så bedrevs det basket i Blackebergs sjukhus gymnastiksal för Blackebergs Gymnasiums elever (eller Blackebergs läroverk som det alltså hette förr). Där spelades det även allsvenska matcher i början och mitten femtiotalet vilket förefaller helt osannolikt när man idag beskådar den på plats.

Vidare så var det ett antal blivande A-lagsspelare i herrlaget som tränade efter skolans slut på lördagar (!!) mellan 12 och 18 under första halvan av 60-talet. Sex timmars oupphörligt spelande varje lördag och i form av tre mot tre gav hyggligt resultat så småningom.

”Hallen” var dock låst och stängd. Initiativrika spelare kom ändå snabbt på hur man skulle ta sig in i hallen. Passering via en smal stenhylla (1 dm), lätt tryck på fönster in till toaletten, sedan ålning in genom det då öppnade fönstret via dess diagonal (fönstret satt 1,5 meter upp), sedan vidare ålning in över tvättställ och värmeelement och slutligen landning ner på stengolvet och man var inne Med tiden blev det ett ”mästerskap” att göra detta på mindre än 30 sekunder.

7. Basket i Blackeberg Gymnasiums ljushall
Som omväxling till gymnastik och basket i ovan nämnda gymnastiksal i Blackebergs sjukhus så användes den stora ljushallen som basketplan. Korgarna hängde på första etaget. Allt spel fick ske under tystnad för att inte störa lektionerna omkring! Planen var f ö som en norsk flygplats – tre gånger så bred som den var lång. Och underlaget var och är av marmor så det blev ibland lite glid i tvåtaktarna…. Direkt bakom ena korgen – eller snett under egentligen – så fanns ett litet försäljningsställe för papper, pennor osv. Fönstret ut mot ljushallen där klarade sig konstigt nog för det - men inte alltid…..

8. Real BBK
Under punkten 6 ovan omnämnda spelare bildade ibland lag för att ställa upp på skollovsturneringar men då under det mycket fantasifulla namnet Real BBK. De flesta gick nämligen på reallinjen i gymnasiet så det föll sig naturligt. Annat namn för laget som var på tapeten var IK Dusch. Spelarna – åtminstone en av dom – brukade f ö duscha en timme eller två efter träningarna i den ”stora” baskethallen i Blackebergs sjukhus.

Inte sällan så var Gubbängshallen platsen för dessa tidiga skollovsturneringar. Denna hall var också en av de få i Stockholm som funkade bra för vår sport i denna basketens gryningstid.

En mera känd lirare som höll till i den hallen på den tiden – fast han blev aldrig någon toppspelare i basket – var Anders Carlberg, Fryshusets grundare.

9. Grekiskt lag drog mera folk än Blackeberg och Alvik
Basketen hade väl inga stora åskådarmassor – då heller – under 50- och 60-talen. Efter en SM semifinal under tidigt 60-tal mellan Alvik och Blackeberg (som Alvik vann med några ynka poäng efter Blackeberg lett matchen fram till fem minuter kvar) så började läktaren i Enskedehallen fyllas på ordentligt och det blev nästan fullsatt. Ingen av spelarna i Alvik och Blackeberg - eller andra - förstod i början var som var på G. Det visade sig dock snabbt att ett grekiskt lag skulle spela en seriematch i Stockholmsserien!

10. Än lever gamla gudar..
I Blackeberg fanns redan från början en ung man som hette och heter fortfarande Tommy Persson. Han spelade i A-laget och var en av de få som fått spela allsvenskt i den ovan nämnda gymnastiksalen i Blackebergs sjukhus.

Fortfarande ser man denne man träna varje tisdagskväll under en timme med Bromma KFUMs veteraner (som mest är unga pojkar på sisådär 30-45 år). Träningstiden är 1,5 timmar men Tommy skall hem till frugan och har långt hem till Järfälla. Så han avslutar också med ålderns rätt lite tidigare, tar sin bag från tidigt 50-tal och drar hemåt. Dessförinnan har han satt myror i huvudet på småpojkarna genom att hooka underifrån och bakifrån och gjort tvåtaktare och annat smått och gott - ingen vet hur han ska stoppas i sina för nutid lite ovanliga ”moves”….

Ålder? Han är född 1939 så Ni får själva räkna ut den! Tala om att man kan lira basket upp i åldrarna!

11. Man med många strängar på sin lyra
Bland dem som drivit upp klubben vad gäller bl a antalet lag så förtjänar Juri Kartus sin särskilda plats i klubbens historia. Juri var ansvarig för att sätta fart på ungdomssidan och det gjorde han sannerligen med besked. Under hans ledning så var Blackeberg uppe i över 100 lag på ungdomssidan. Då talar vi främst om 70-talet och ingen annan klubb var ens i närheten av sådan siffra vid denna tid (gäller i högsta grad idag också).

Juri spelade med tiden själv i A-laget och var en habil spelare. Han började i det ”civila” som gymnastikdirektör men tröttande snabbt på detta och inledde läkarstudier med synnerligen stor framgång. Idag är han både sjukhuschef och leder forskning mm mm.

12. BBR – Blackebergs Basket Radio
1980-1991 så hade klubben ett mycket uppskattat, eget radioprogram inom närradions ram. Programmet gick ut över Järvasändaren på FM 91,1 Mhz på tisdagar 0700-0745.

Den var – förutom att den naturligtvis passade in bra geografiskt – mycket billigare än den andra sändaren inne i City för att sändningsstyrkan var lägre. På den tiden fick man betala en viss avgift till STIM för att spela musik. I början var det till att skriva upp varje låt med artist, skivmärke etc samt inte minst hur länge skivan spelades. Med tiden blev det enklare och bara tiden som det spelades musik behövde redovisas.

Föreningen hyrde in sig i olika studios varav den sista låg vägg-i-vägg med den berömda koksosbollsfabriken i Blackeberg!

Programmet innehöll – förutom det senaste i musikväg - intervjuer med ledare och spelare i Blackeberg och motståndarlag samt resultatrapportering. Även vissa kändisar inom basketen i övrigt samt folk från TV sporten m fl blev intervjuoffer.

Jinglar – rena sensationen på denna tid - knåpades ihop i en hemmastudio. En av den gick länge som sånginslag vids bussresor etc. Dags för en revival?

Melodi: ”Bättre och bättre dag för dag”

Basket är kul i Blackeberg, basket är kul i Blackeberg.
Våra tjejer bara vinner, över Sveriges basketbollkvinnor.
Grabbarna dom kämpar på, och vinner då och då.
Aaa, aaa, aaa, basket är kul i Blackeberg

Så kom då reklamradion i början av 90-talet med resurser som tusenfalt och åter tusenfalt (minst) översteg den lilla budget som basketradion hade till sitt förfogande och äventyret med BBR fick ett snabbt slut.

Totalt blev det ungefär 500 program – inklusive extrasändningarna på 2 timmar på julaftnarna!

13. Tony Benson
Under några år var en amerikan – Tony Benson med i herrlaget. Han varvade sedan ner efter ett antal år i Stockholms lägre divisioner.

Vid en sådan match så kontrollerade domaren så att protokollet var rätt och fullständigt ifyllt. Han märkte att Tony inte var inskriven och frågade varför.

- Jo jag är inskriven, sa Tony.

- Var då, frågade domaren?

- Där ser Du väl… och pekade på ett namn: Sven-Olof Gabrielsson!

Han hade bytt namn för att passa bättre in i det svenska samhället som han tyckte!!!
Domaren hade lite svårt att hålla sig för skratt….

/Ragnar Persson