Kung Bore i brygga mot ”Svårast”
I lördags var det dags för våra tappra rödklädda krigare att dra på sig vintermunderingen och styra stridsornamenten mot de nordliga breddgraderna där LF Future och BG Luleå huserar och håller sin fästning. Nu pratar vi inte om beryktade Bodens fästning som skulle skydda våra nordliga invånare mot den lede fi utan mytomspunna Pontushallen och kustfortet Hälsans Hus. Det är dock inte bara dessa fästningar som behöver nedbringas i en strid ”ett stenkast” från polcirkeln utan här befinner sig också Kung Bore i all sin ära och kraft. Mången sörlänning har dukat under Kung Bores krafter och så höll det också på att bli för de våra, men tack vare list och erfarenhetsutbyte kunde Kung Bore hållas stången och fokus fick istället sättas mot erövrande av de två fästningarna.

De våra smög redan på lördagseftermiddagen sig ner i Pontushallens kulvertar utan att den starka försvarsmakten lade märke till dem. Spanarna hade gjort sitt jobb och de våra tog sig läger i ett attacksäkert skyttevärn. De bytte om till mer flexibel skrud inför det stora uppdraget att försöka nedbringa LF Future i deras egen hemmaborg. Ut på stridsfältet kom de våra som en historisk anfallskolonn under Napoleons ledning. De gråklädda generalerna kallade till stridsstart och hemmastyrkorna försvarade sina stridsvärn väl initialt. De kunde se sig komma i överläge ganska omedelbart för att sedan se stridsfältet bölja över till de våras fördel. Aktörernas taktiska omdisposition i försvarsleden bidrog till att momentum stod i sörlänningarnas favör. När det blåstes första strid upphör kunde de våra se över sin pluton och se att skadorna var facila och kunde också räkna samman att de enskilda kraftmätningarna lett till ett överläge med 25-21. När det sedan blåstes i Kung Bores vindpipa till nästa fas av strid kom nordborna att ut med full kraft. Deras attacker kom mer från flanken och föranledde en hel del skada gentemot de våra. Deras generaler Enbom, Larsson och Berkö manade de sina till att försvara sina skyttegravar och sina eldvärn och på så sätt tog de kommandot över andra rundans stridigheter, vilken de vann med 18-12 och därmed blåstes tapto inför tredje och fjärde rundans krigsskådespel. Trupperna drog sig tillbaka till sina skyttevärn där de drog upp nya riktlinjer inför kommande två perioders strid. När de gråklädda generalerna blåste revelj för återupptagen strid ställdes nordborna med sin Kung Bore mot en segerhungrande här. Det blev länge ett dödläge, men ”Svårast” tog sig nu på allvar en enskild kamp mot Kung Bore och hans här. Han kom att likna Berlinmuren i sitt defensiva agerande och ökenräven Rommel i sitt taktiska offensiva agerande. Tillsammans med övriga segerhungriga sörlänningar tog de kontrollen över stridsutgången. I krigets tjugosjunde varv gjorde de rödklädda en offensiv som gav eko ut i kulvertarna. Skulle Kung Bore, hans generaler och soldater kunna nedbringas på egen mark? När så det blev tid för återhämtning efter den tredje stridsrundan kunde de attackerande sörlänningarna se att de vann denna med 22-16 och att de i totala antalet strider ledde med 59-55.

Inför det fjärde och avslutande slaget kunde ovissheten inte vara större. Skulle Kung Bore ingjuta extra kraft hos sina mannar eller skulle de attackerande fienderna kunna erövra fästningen Pontushallen? Initialt startade striden i sörlänningarnas favör, men därefter startade nordborna upp sitt artilleri och åsamkade stor skada från långt håll. Striden kom att utjämnas och vid 38:e rundan kom artilleriet ha åsamkat sörlänningarna sådan skada att nordborna kunde urskönja ett visst övertag innan striden skulle avblåsas för gott. De våra gjorde en offensiv till där kavalleriet red in i stridszonen med full kraft, vilket gav en omedelbar utdelning. I den sista rundans strid var dock Kung Bore och hans generaler och soldater en aning för starka och denna gång kunde de försvara sin hemmafästning med bravur. Av krigshistorikerna sågs denna batalj som en mycket känslofylld strid där renhårighet och visdom blev rättesnören. Vi fick skåda mången taktisk och väldisponerad attack. När det blåstes till fred kombattanterna emellan kunde gästerna med högburet huvud vandra tillbaka till sin först intagna fästning för att där kurera sig från skadorna och ladda upp för nästa dags batalj på stridsfältet. Slaget om fästningen Hälsans Hus lokaliserat vid Luleälvens mynning till Bottenviken. Kung Bore var nu sargad av ”Svårast” och hans mannar, vilket gav extra läkande kraft inför striden mot fält- och fjälljägarplutonerna BG Luleå.

LF Future – Blackeberg 82 – 76 (21-25, 18-12, 16-22, 27-17)
Nicklas ”Svårast” Bergström 30 p (5 reb, 2 ass, 1 bs, +29 eff), Mikael Waldén 14 p (7 reb, 3 ass, +13 eff), Alexander Holmström Forster 10 p (4 reb, 1 ass, 4 st, +14 eff), Shawn G Mbemba 6 p, Sebastian Väfors Kolley 5 p, Gino Panghulan 4 p, Niklas Axelsson 4 p, Adam Engström 2 p, Michael Fridén 1 p.

Efter en nattmangling och uppförande av strategi och taktik var det under söndagen dags att attackera fästningen HH och deras jägarsoldater. Jägarna, anförda av general Kenttä och ÖB Kung Bore startade slaget med enorm kraft och åsamkade stor skada i de våras försvarsdisposition. Allt eftersom vaknade de våra och kunde känna lukten av strid, vilket gav dem ny kraft och tilltro. Alla stridande stängde igen försvaret i mitt och flank samtidigt som hemmagrupperingen fick se sig attackerade från flankerna och i hjärtat av fästningen. Jägarna från norr vittrade segerlukt och anammade kraft från sin vintergud. Detta gav dem ett övertag ändå fram till den 18:e stridsrundan då vårt elitförband visade vad all övning och stridserfarenhet givit dem i form av offensiv stridsföring och defensiv kraft. Slaget såg redan här ut att vara till de sörländska attackstyrkornas fördel. Som mest kunde de se att deras numerära övertag låg på talet 16. I 34:e rundan av strid drev så en kall nordanvind in över Luleälvens mynning och vidare in i Hälsans Hus där den gav den försvarande makten (nordborna) extra kyla och samtidigt viss köldpåverkan hos sörlänningarna. Slaget blev mer och mer kraftfullt och vid den 36:e rundan var jägarförbanden från norr så nära som 4 vunna strider ifrån. Det var då Kung Bores kraft urholkades totalt. Efter att varit nära att ordentligt skadeskjuta ”Svårast” kom nu all kraft som Bore slösat på detta tilltag istället växa sig stark hos nämnde man och hans krigsförande kollegor, vilka helt kraftfullt slog till i hjärtat av fästningen HH. Jägarsoldaterna från norr gjorde allt i sin makt för att stå emot den sista offensiva attacken, men nu var de rödklädda alldeles för starka. Giganternas kamp mellan Kung Bore, hemmahörande vid de nordliga breddgraderna, och ”Svårast”, hemmahörande vid de varmare breddgraderna vanns till slut övertygande av ”Svårast” och hans eminenta styrkor.
Freden firades de stridande styrkorna emellan och sörlänningarna slapp, såsom i krigstid, transportera sig hemåt i Herkulesplan.

BG Luleå – Blackeberg 60 – 72 (20-15, 9-20, 16-23, 15-14)
Nicklas ”S” Bergström 38 (14 reb, +47 eff), Gino Panghulan 11, Alexander Holmström Forster 7, Niklas Axelsson 7, Mikael Waldén 6, Tim Schüberg 2, Shawn Guy Mbemba 1.